Text & Melodi: Trad.
Lyssna: https://youtu.be/Cy44ocuoWhE
Bittida en morgon innan solen upprann,
innan fåglarna började sjunga,
bergatrollet friade till fager ungersven,
hon hade en falskeliger tunga.
“Herr Mannelig, herr Mannelig
troloven i mig
För det jag bjuder så gärna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej.”
“Eder vill jag giva de gångare tolv
som gå uti rosendelunden.
Aldrig har det varit någon sadel uppå dem,
ej heller betsel uti munnen.”
Herr Mannelig, herr Mannelig…
“Eder vill jag giva de kvarnarna tolv
som stå mellan Tillö och Ternö.
Stenarna de äro av rödaste gull
och hjulen silverbeslagna.”
Herr Mannelig, herr Mannelig…
“Eder vill jag giva ett förgyllande svärd
som klingar utav femton guldringar,
och strida huru i strida vill,
stridsplatsen skolen i väl vinna.”
Herr Mannelig, herr Mannelig…
“Eder vill jag giva en skjorta så ny,
den bästa i lysten att slita.
Inte är hon sömnad av nål eller trå,
men virkat av silket det vita.”
Herr Mannelig, herr Mannelig…
“Sådana gåvor jag toge väl emot
om du vore en kristelig kvinna,
men nu så är du det värsta bergatroll
av Näckens och djävulens stämma”
Herr Mannelig, herr Mannelig…
Bergatrollet ut på dörren sprang,
hon rister och jämrar sig svåra.
“Hade jag fått den fager ungersven
så hade jag mistat min plåga”
Herr Mannelig, herr Mannelig…