Balladen om den danske fogden

Text & Melodi: Ola Aurell
Lyssna: https://youtu.be/VzxLVgZvJrg

Ack, låt mig förtälja det hemska som hänt
På grund av en främmande herres accent
Det var uti jultid och snögen låg ny
När fogden från Danmark red in i vår by

Och knäna de dallra som skallror på aller
Ty ve den som trilskas när fogden befaller
Och ryggarna vättes av skräck när han sa:
(obegriplig danska)
För ingen begrep vad han ville ha

Och vem vågar fråga vad fogden har sagt
När fogden bär svärd och regerar vår trakt
Men hur det nu var, ställdes öltunnan fram
Samt sillkorv och dillfett och nyrostat lamm
Vi samlade ringar och mynt i en låda
Och gav allt vad skatter vi lyckats uppbåda
Men fogden blott skaka sitt huvud och sa:
(obegriplig danska)
Och Gud allen visste vad han ville ha

Så Sop-Tykos dotter med nerdelen bar
Blev buren till fogden, och sedan en karl
Vi pryglade Lill-Grim i hopp om att det
Var blåslagen dvärg som han kom för att se
Men fogden såg sur ut, och nu spreds paniken
Vad krävde hans nåd för att ej bli besviken?
Vi rände och rev, mens han skrek som förut:
(obegriplig danska)
Och ingen begrep ett ord av hans tjut

Vi målade fåren, och hängde vår präst
Vi reste ett kors med en uppspikad häst
Vi tvinga ner mormor i grävlingabot
Och Gorm gav till fogden sin kapade fot
Och barnen blev malda till mjöl uti kvarnen
Och byn brann, och snart var det bara jag kvar, men
Till slut fick jag nog utav fogden som tjöt:
(obegriplig danska)
Bland likhögar, hästkors och lågor som röt

Jag sa: far åt Satan med makten och skatten
Och satte mig matt ner vid brunn och drack vatten
Så räckte jag skopan till fogden som sa:
“Tak”
För det var en klunk vatten som han velat ha