Text & melodi: Trad. / Triakel
Lyssna: https://youtu.be/USixwUvh9UQ
Det bodde en bonde i nordingaland
Som fyllde de femtio år
Och gästerna kommo ett hundrade man
Fast vägen var krånglig och svår
Det var laddat med mat för en treveckorshelg
Det fanns allt som en människa vill ha
Och i skänkens djup stod butelj vid butelj
Ja, det var skamligt hur mycket det var
Å-faderullanlej, å-faderi, å-fadera
Skåla och knivarna dra
För det ska va glädje och sång och butelj
För man ska vara glad när det är födelsedag
Så började festen och bonden slog
I de församlade gästernas glas
Med rom och genever och ren eau de vie
För så går det till på kalas
Och de åt och drack och de titta i krok
Det var glädje och jubel och sång
Och sen börja slagsmål och finger på krok
Så festen kom riktigt i gång
Å-faderullanlej…
Nu blixtrade kniven, de vråla och skrek
Om vem som var starkast och bäst
Och kvinnfolke’ stod baka dörren och grät
Som alltid när karlar har fest
Och bonden började själv ta sig ton
Han blev ilsken och elak och svår
Tills han kom i vägen för Knivhalkar-Jon
Gonatt, lille far och gutår
Å-faderullanlej…
Bondens käring, hon tände som krut
Hon skällde, fast bara en stund
För gubbarna tog ‘na och bar henne ut
Och kastade käringa i brunn
Och så gick de tillbaka och fortsatte slåss
Så lampor och allt gick i kras
Och elden spred sig och flammade opp
Ja se, det var ett riktigt kalas
Å-faderullanlej…
Så slutade natten och solen steg upp
Så gyllene guldgul och grann
Den lyste så vänligt på kullarnas topp
Och stugan som pyrde och brann
Och vid brunnens kant höll sig käringa fast
Och blev också av solen belyst
Tills hon släppte taget och föll med ett plask
Och sen blev det alldeles tyst
Å-faderullanlej…