Text & Melodi: David Bergkvist, Gråfötterna
En värdshuspiga, vän och skön
(Rulledirullanlej)
Hon slet så hårt för ynklig lön
(Rulledirullanlej)
Men så en dag så fick hon nog,
(Rulledirullanlej)
när en knekt i kjolen drog
(Rulledirullanlej)
Hon drog hans svärd, mot knekten slog
(Rulledirullanlej)
Och knektens huvud rullade som så-å!
Rulleri-rulleri-rullan-lej
Rulleri-rullan-lej
Rulleri-rulleri-rullan-lej
Rulleri-rullan-lej
Värdshusvärden skrek åt mön:
“Vafals?! Nu får du ingen lön!”
Då pigan svinga’ svärdet sitt
Hon sa: “Då tar jag huvet ditt!”
Så klöv hon värdshusvärd i två,
och värdens huvud rullade som så-å!
Rulleri-rulleri-rullan-lej…
Med svärd i hand hon drog åstad,
bekymmersfri och nöjd och glad
Så mötte hon en munk så pilsk,
hans uppsyn gjorde pigan ilsk
Han sa: “Följ med till skogen blå”
Och munkens huvud rullade som så-å!
Rulleri-rulleri-rullan-lej…
När pigan dräpt sin tredje karl,
till kungens man det budet far
Han sökte genom skog och land,
och fann den pigan på en strand
Han sa: “Bli min, så får du gå”
Och mannens huvud rullade som så-å!
Rulleri-rulleri-rullan-lej…
Och pigan kom till hovet in,
och kungen sa: “Du skall bli min!
En krigarkvinna vän och huld,
är ädlare än tyngsta guld!”
Hon sa: “Vet hut, nu ska du få!”
Och kungens huvud rullade som så-å!
Rulleri-rulleri-rullan-lej…
Så mötte hon en speleman,
med glimt i ögat talte han:
“Och är min hand ej flink, så säg!
Och låt min tunga tjäna dig!”
Hon sa: “Så klart jag prova må!”
Och de båda rullade som så-å!
Rulleri-rulleri-rullan-lej…